Nu bor vi här i Schweiz äntligen och jag jobbar inte så jag kan helt omöjligt känna någon stress för att jag har mycket att göra. Eftersom att jag inte jobbar betyder det att jag inte går massor på hårt golv eller bär tungt så att jag får ont i nacken av det. Jag gör nackövningar varje dag och jag rör mig regelbundet - skaffat gymkort, provade yoga igår, spelar fotboll, åker skidor, ja allt möjligt. Nästan varje dag gör jag något som skulle kunna kallas träning.
Men han försvinner inte! Denna förbannade snurrgubbe håller sig kvar och jag blir tokig. Vad gör jag för fel? Vad ska jag göra?! Hur ska jag få honom att dra dit pepparn växer? Man kan ju tappa hoppet för mindre.
Ska kila iväg till gymmet snart efter en dag i backen. Soffan hade varit skön, men måste ju försöka allt.
Saknar tiden då jag kunde vara helt glad och aldrig känna mig begränsad av en äcklig snurrgubbe som bor i mitt huvud. Tiden då jag aldrig behövde känna efter varje morgon om det är en bra eller dålig dag och nästan alltid bli besviken. Tiden då jag kunde festa och känna av alkoholen på ett bra sätt, men ändå kunna må bra dagen efter. Nu kan jag dricka en flaska vin utan att känna någon skillnad i huvudet men ändå vakna och må skit dagen efter. Ett par öl brukar också få snurrgubben att dansa runt i huvudet dagen efter. Och vad jag saknar att kunna sitta ute bland folk och vara klar i huvudet. Och lycklig. Nu mår huvudet bäst av att sitta i en soffa och se en film. Men vissa dagar känns inte ens det bra.
Skit är det. Och snart har det gått ett år.
