Ett år.

För ungefär en vecka sedan var det ett år sedan det började. Det känns helt sjukt att jag haft detta helvete i mitt huvud i över ett år nu. Kan inte förstå hur jag pallat. Trots att jag haft ett riktigt bra år, så har det aldrig kunnat bli helt bra. Alltid en gubbe i mitt huvud som snurrar till det och förstör allt.

Önskar att jag hade haft något synligt fel. Något som iallafall visar att det inte står rätt till. Detta är ju bara för mig själv. Nästan ingen här nere vet om något, och det är inget jag vill gå runt och berätta är folk precis. Samtidigt känns det så förbannat ensamt att ingen förstår hur det känns. Iochförsig skulle det ju inte göra så jättestor skillnad om någon visste, för det går inte förstå ändå. De få gånger snurrgubben haft semester så har jag själv knappt kunnat påminna mig om hur det känns.

Jag undrar om det kommer fortsätta såhär, att jag om ett år kommer skriva att det gått två år, sen tre år, och så vidare. Då vet jag inte vad jag gör. Jag kommer bli tokig. Jag kommer inte stå ut. Jag står inte ut. Jag är så himla glad att jag inte är deprimerad av naturen för då vet jag inte hur det gått. Nu försöker jag så gått det går att leva som vanligt. Men inget är ju vanligt när huvudet är helt väck.

Förbannat, förbannat, förbannat!
Så förbannat less!

Jag gör mina övningar och jag aktiverar mig och är ute i friska luften och har ingen stress och inget att oroa mig för och det händer ändå ingenting. ingenting! Hur är det möjligt? Vad är det för liten envis jävel som vägrar dra härifrån.

Jag är så less.