Eftersom att huvudet visade sig innehålla inget annat än det normala utgår jag nu ifrån att det är spänningsyrsel som förpestar mitt liv. Och när både en massör och en naprapat föreslagit att jag skulle kolla upp hur mina tänder beter sig på natten ringde jag tandläkaren. Allt pekade på att jag biter ihop tänderna när jag sover och det är ju där problemet kan ligga - biter man ihop tänderna blir det ju en massa spänningar och alltså kanske yrsel. Fort var det gjort, fick min bettskena och jag var så glad, så glad. Lätt gladaste personen som fått bettskena. Tittade på den i väskan emellanåt när jag var på jobbet efter tandläkarbesök och längtade efter natten då jag skulle få testa den.
Första natten tog jag ut den i sömnen men efter det bor den i min mun på natten. Dock har det inte alls blivit bättre. Det har blivit sämre, mycket sämre. Rejäl yrsel förjämnan även framför tv:n och i sängen. Förbannat! Men jag vägrar ge mig, intalar mig själv att det behöver bli lite dåligt först för att sen funka.
Men vad detta är jobbigt. Ett helvete. Med yrsel känns inget riktigt bra, alla små problem blir mycket större för det blir som kaka på kaka.
Den måste försvinna den måste. intalar mig det hela tiden. Går och lägger mig med lite hopp om att den kanske är borta imorgon. Samma sak varje kväll men den är aldrig borta. Den vägrar lämna mig nuförtiden.
Skitskitskit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar